Om Mari Zetterqvist Blokhuis

Det var hennes egna svårigheter att sitta rätt
som väckte Mari Zetterqvist Blokhuis intresse för
hur sitsen påverkar hästen. Via erfarenheter i Tyskland
och egen forskning kom hon att utveckla nya
metoder för att träna och stärka sin sits och
sin ridning.

Förr utbildades ridlärarna i ridning och teknik. Men nu har man börjat addera stretching, uppvärmning och styrketräning för att sitta stadigt i sadeln och inte irritera hästen.
– Det finns ett stort behov av nytänkande inom ridbranschen  –  och det är nödvändigt att hitta bra metoder för att träna upp ryttarens sits och balans, säger Mari Zetterqvist Blokhuis som föreläser i pedagogik och om ryttarens sits. Hon håller även sitsclinics och driver Jumpclub tillsammans med Sylve Söderstrand och Lotta Björe.
Mari Zetterqvist Blokhuis undervisade under tio år på Strömsholm och har genomfört en studie där, som bland annat visade hur hästens beteende påverkas av ryttarens sits.
Hon har alltid tyckt att det har varit särskilt intressant med just sitsen.
– När jag var ridlärare hade jag alltid sitsträning var femte vecka, punktligt, med knut på tygeln. Intresset kommer också av att jag har tyckt att det har varit svårt själv. Jag är ganska kort och har haft hästar med stor gång som jag tävlat i dressyr. Om man är kort behöver man hitta en häst som inte är så bred att sitta på. Det blir svårt att komma runt hästen med skänklarna annars.  Förr lärde man sig att sitta tungt i sadeln och jag märkte att jag försökte sitta emot hästen hela tiden.
Den stora vändpunkten kom 2005.
– Då åkte jag och Agneta Aronsson, min kollega från Strömsholm, ner till Warendorf och träffade idrottsprofessorn Eckart Meyners. Det öppnade sig en helt ny värld och jag fick en ny förståelse för sitsen och för ryttarens kropp och hur vi påverkar hästen.
Mari Zetterqvist Blokhuis åkte hem till Sverige med idén till vad som skulle bli en banbrytande studie. Hon fick forskningsmedel och genomförde studien Förbättring av ryttarens sits genom övningar.
–  Jag tror att den här studien som vi gjorde är unik i världen, säger Mari. Det mest märkvärdiga och oväntade var att den också visade att ryttarens sits har en stor inverkan på hästens beteende. Genom att träna ryttarens kropp och förbättra hennes sits kunde man se tydliga resultat på hästen.

Det var självklart för Mari att undersöka möjligheterna med annan fysisk träning.
– Det är lätt för ryttaren att skylla på hästen eller på sin ridlärare eller tränare om han eller hon inte lyckas. Istället behöver vi gå tillbaka till oss själva.  Jag har i alla år varit mån om att hålla mig i trim, dansat balett när jag var liten och tränat ­aerobics.
Många har kommit i kontakt med Maris metoder genom hennes sitskurser och clinics ute på ridklubbar runtom i landet.
– Jag ser mig mer som en inspiratör, som kan hjälpa till att komma igång och arbeta med sits­träningen. Sedan måste de själva jobba långsiktigt. Men det händer att jag träffar de här ryttarna och instruktörerna igen efter en tid och de berättar ofta att det har gjort skillnad. ”Nu går min unghäst jättebra” eller ”Vi har köpt in pilates­bollar till ridskolan”.
– Sitsen är verkligen något som intresserar många, särskilt när man inser att det påverkar hästen så mycket.
I början byggde Mari Zetterqvist Blokhuis utbildningar framförallt på Eckart Meyners metoder, men med tiden har hon utvecklat egna modeller som passar bättre för hennes egen målgrupp.
–  Meyners jobbar mycket mer med enskilda ekipage individuellt, förklarar Mari. Jag har försökt skapa egna metoder som passar för flera ryttare och i grupper på ridskolor. I det arbetet har jag haft mycket hjälp av mina kollegor på Strömsholm och i Jumpclub, Sylve Söderstrand och ­Lotta Björe. Jag har samarbetat med sjukgymnaster. Och jag har fått mycket input och feedback från elever och från andra instruktörer.

Mari zetterqvist blokhuis tycker att man ska  använda boken utifrån sina egna förutsättningar.
–  Börja med att fundera över; Vilka är mina styrkor och vilka är mina svaga sidor? Har jag lite dålig balans kan jag skaffa en balansplatta och träna lite varje dag. Är jag stel behöver jag lära mig att värma upp och stretcha innan ridningen. Behöver jag bli starkare i vissa delar får jag planera litegrann och lägga upp ett träningspass som jag kör två, tre gånger i veckan för att det ska få effekt. Man kan gärna fråga sin ridlärare vad man behöver förbättra och välja ut några lämpliga övningar.

När man tränar balans och smidighet ger det effekt direkt, men det är verkligen en färskvara. För den som tränar styrka och kondition krävs tålamod, men när man bygger upp den så hänger den med ett tag.
–  Räkna med att de tre första passen mest handlar om att lära sig. De följande tre passen börjar träningen ge effekt och då kan man också börja öka intensiteten och variera träningen.
–  Kroppen behöver grundstyrka och smidighet. Gå på aerobics eller poweryoga, jobba omväxlande med kondition, styrka och smidighet. Rider man en gång i veckan på ridskola behöver man komplettera med ganska mycket annan träning, två pass per vecka.
–  Jag har en liten oro för framtidens ryttare. Ungdomar har idag sämre grundfysik och lever ett mer stillasittande liv. De behöver öva på styrka, smidighet och kondition. Ridning är en krävande idrott!
På elitnivå är formen däremot bättre än ­någonsin.

–  En toppryttare som Meredith Michaels ­Beerbaum kan rida sex hästar och sedan köra ett pass löpning och fysträning. Idag drar ryttarna på sig löpardojorna och sticker ut och springer när de är på en världscuptävling. Det såg man aldrig förut.  •

 Text Catharina Hansson

Leave a Reply